Att göra våren.

”Göra vår’n.”
Kanske ett uttryck som man hör då och då bland landsortsbefolkningen. Vad betyder då detta? Att göra våren? Jo, det är så enkelt som att få sått/satt sina grödor på våren.
Att göra vår’n innebär då följande moment;

1. Gödsla. (Oftast på hösten innan plöjning, men en del vill gödsla efter plöjningen.)
2. Plöja.
3. Harva (samt eventellt jordfräsa efter harvningen om åkern inte är så stor).
4. Så.
5. Ringvälta/välta/bulta.

Det handlar egentligen bara om att förbereda jorden. Smula sönder [molla] – jorden – och göra den så fint fördelad att man kan så utan att det skumpar, för att slutligen trycka till fröna och jorden så att det blir helt slätt, att såbädden blir jämn och fin. De flesta höstplöjer för att slippa plöja till våren. Oftast så är det lättare att plöja på hösten på grund av att vårplöjning gärna är blötare, eller så passar inte jorden för vårplöjning. Vidare beror det lite på vad man tänkt att odla. Samt en massa andra småsaker man lär sig under tiden man håller på.

I veckan förberedde jag och Wiggo såbädden i Wiggos hage och i Holgers hage. Jag struntade i att harva efter plöjningen och gick istället till jordfräsen. ~~Jag~~ Wiggo har för skojs skull haft en bit av sin hage som viltåker för att stödfodra älg och rådjur. Men i år bestämde Wiggo helt själv att han ville så hawfre – för han tycker om att äta havregrynsgröt.

I onsdags så fylldes den lilla såmaskinen med havre.

Eftersom de gamla hästdragna maskinerna blir mer och mer sällsynta så tänkte jag berätta lite om hur de fungerar. Det är ganska enkelt me stora spakar och kugghjul och enkel mekanik.

Den raka spaken till höger sänker och höjer billarna. Vid transport så skall man ha spaken i sitt nedersta läge – då är billarna/billbordet höjt. När man skall så, drar man upp spaken och sänker därmed billarna ner i jorden.

Längst till vänster på såbingen sitter det en spak som ställer över- eller undermatning. I de fall man skall så havre, vete, korn, råg, vicker eller blandsäd skall spaken vara ställd på övermatning. Pinnarna som matar säden i såbingen går då framåt.
Vid undermatning går matningspinnarna åt andra hållet, och mig veterligen behöver man endast välja undermatning när man skall så ärter. Snurrar matningen åt fel håll så krossas ärtorna och det blir inte mycket till skörd.

Till höger sitter doseringsspaken. Denna ställer in hur stort sållet skall vara, så att det inte ramlar igenom för mycket utsäde åt gången. Skulle man ~~vara full och~~ råka ställa spaken på nr 10 när man sår vete så hinner man inte mer än 50 meter innan bingen är tom. Nu skulle vi så havre – inställning no 5. I en av bilderna nedan ser ni kugghjulen som matar utsäden ner i rören till billarna.

Bilden till vänster visar spaken för att tömma såbingarna på innehåll. När man är klar med sådden, eller om man skall byta utsäde, eller om man skall ställa undan maskinen för året så lyfter man upp såmaskinen och lägger en presenning under billarna. Sedan lossar man muttern vid spaken och för spaken till bottenläget. Då frigörs hela bottenplattan i såbingarna och allt utsäde som finns i bingarna ramlar ner i rören och (förhoppningsvis) ner på presenningen. Värt att notera är att nuförtiden är nästan allt utsäde värmebehandlat eller betat på något sätt. Om det är betat så är vissa korn röda i utsädet. Man bör inte överdrivet gräva i utsädet med händerna utan att tvätta sig efteråt. Betning innebär att utsädet har behandlats med en lösning av vissa syror och salter. Betnings görs för att minimera risken att sprida vissa växtsjukdomar. Tidigare användes kvicksilver för att beta spannmålsutsäde, men det förbjöds år 1966 sedan man upptäckt systematisk kvicksilverförgiftning hos fröätande småfågel som hos rovfåglar.