En skvaltkvarn

»Gustav II Adolfs näringspolitik gick främst ut på att främja handel och industri, och städerna gynnades på landsbygdens bekostnad. Förbudet mot landsköp skärptes och bönderna betungades med arbeten och forsling för bergsbruket. Husbehovskvarnar förbjödos år 1625, och sträng kontroll infördes över att all malning skulle ske vid tullkvarnar, vilka betalade skatt till staten. År 1629 påbjöds, att alla »skvaltkvarnar», för vilka ägaren ej ville betala skatt, skulle utrivas, men då detta vållade stora svårigheter, där avståndet var stort till tullkvarn, medgavs år 1630 att hava skvaltkvarn för husbehovsmäkl.»

-Lantbrukets historia: världshistorisk översikt av lantbruket och lantmannalifvets utveckling, 1925


Under påsk besöktes svärfar och Christines farmor. Hon hade letat fram det gamla gårdsreceptet om att göra vin på björksav. Till och med en flaska starkvin gjort på björksav från 2004 hittades i källaren. En provsmakning visade att det inte alls smakade jäst, utan hade en söt, fruktig smak som påminde om äpple. Nu när jag har fått tag i receptet är det bara att sätta igång med att brygga. Efter maten tog vi en biltur förbi Thorskogs slott och svängde ett par avfarter senare upp mot Stendammen.  Stendammen är en stor sjö, och i fornstora dagar levererades många kilowatt genom de stora dammluckor mot kraftverket som Thorskogs slott ägde. Nu finns det en (ny) dammlucka kvar, för att visa hur det såg ut en gång i tiden. En entusiastförening har byggt en skvaltkvarn en bit från dammen, och vi tog en promenad för att titta på denna. Det finns visserligen en skvaltkvarn på Tjörn med, som tyvärr inte är i fungerande skick, men det var intressant att se hur hela kvarnen fungerade. Kvarnen är öppen för allmänheten, man kan gå in och titta själv, dock inte mala.

En skvaltkvarn är en mindre kvarn för malning av säd mellan kvarnstenar, med horisontellt placerat vattenhjul som med en axel sammanbinds direkt med en horisontellt liggande kvarnsten. Skvaltor användes i mindre skala för lokal mjölproduktion och var den dominerande typen av kvarn fram till tiden för den industriella utvecklingen, då vattenkvarnar med vertikala hjul blev vanligare. Skvaltkvarnarna var byggda efter äldre förlagor och rötterna går tillbaka till babylonisk tid. I Västeuropa är de kända sedan 1100-talet, till Sverige förekommer de vid samma tid, det äldsta kända belägget härrör från år 1185. Skvaltkvarnar var i bruk ända in på 1900-talet.

Skvaltkvarnen drevs av vatten, som leddes genom en vattenränna till det horisontellt liggande skovelhjulet. Kraftöverföringen skedde sedan genom kvarnsnesen (huvudaxeln), via seglet av järn mellan snesen och kvarnstenen, till den övre liggande, rörliga kvarnstenen. Snesen stöds nedtill i ett borrat hål i en jordfast sten. Den nedre kvarnstenen är fast och malningen sker mellan den och den övre roterande stenen.

Säden hälls ned genom kvarntuten eller stupet och flödet av säd till kvarnögat reglerades till lämplig mängd med den rörliga tryglan. Mjölets grovlek kunde styras genom att ändra avstånden mellan kvarnstenarna med hjälp av läderbitar vid seglets fästen. Det nymalda mjölet samlades upp mjölkaret och rann sedan ned i mjölsäcken eller rakades ihop och fylldes i påsar.

Skvalta är dialekt av ”det stänker vatten”.

Jag har skrivit om kvarnar förut i ett tidigare inlägg.


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s