Mars enligt Bondepraktikan

»Martius – Marszmånat»

»Om myckin Dagg i Torszmånat sigh begifwer/
Myckit Regn i thetta Åhr ther effter blifwer.

Så myckin Dagg som i Marsmånat mon falla/
Så myckit Rijmfrost effter Påska medh alla/

Så myckin Dagg skal och i Höstmånan komma/
Thet blifwer osz til gagn och froma.

Alla the Trää som neder blifwa slagne
I Marsmånat på the twå sidsta Fredagar

Thet blifwer fast och förkastar (remnar) sigh icke.
Så hafwer en wijsz Man sagdt för migh.

Blifwer Wädret Palme-Sondagh klart/
Tå får Kornet godh wäxt thet samma Åhr»


Mars enligt Carl Larsson

I den gamla romerska kalendern var Martius (mars) den första månaden på året medans i den julianska kalendern den tredje månaden. Mars har fått sitt namn efter den romerske krigsguden, åt vilken Romulus – Mars son – helgade årets första månad. I Norden, förr,  kallades mars för ”Vårmånad”, både i bondepraktikan och i almanackan,  eftersom våren under denna tid på olika sätt brukar visa sig lite smått här och var. Den senare delen utav mars och första delen utav april kallades förr för ”blidemånad”, då väderleken började bli blidare (mildare).

Mars är som sagt vårmånad, och har 31 dagar. En dag är i snitt 12 timmar och 12 minuter lång. Solen löper i Vädurens tecken från den 11 mars till den 10 april.


Vårmånaden säger:
»Jag beskär mina trä i thor:
Plöjer därtill min åker och jord,
Denna månad låter intet blod,
Bad och svett är då mig god»


Hur blir vädret i mars?
En modern tolkning av Bondepraktikan från 1662 blir så här;

Så mycket dimma i mars, så mycket regn vid midsommartiden. Regnar det i mars, har man även att vänta regn i juli. Så mycket dagg, som faller i mars, så mycket rimfrost kommer efter påsk och i september. Om göken gal, storken bygger och vildgåsen kommer i mars, kan man hoppas på en vacker vår. Är man trogen vid plogen, håller april honom åter still. Mars snö gör frukter ve. Marsblom är ej bra, aprilblom är hälften bra, majblom är alldeles bra. I början och slutet serverar mars sitt gift.

  


Dagar att beakta
”I Mars månad skall man sig ofta tvätta och bada,
och är godt att bruka söt drick, som mjöd och annat sådant,
men vakta dig väl för kall drick.
Det är godt att åderlåta, dock icke på din tummelfinger.
I Vädurens tecken är godt att handla med herrar, att vandra,
att köpa varor och arbeta uti eld.”

Runstaven var en evighetskalender av trä som användes långt in på 1700-talet


Perpetuadagen (den 7 mars)
Runstaven visar;
1) en kvinnobild,
2) en vävspole,
3) en arm och ett ben (eftersom personerna beskrivna nedan blev sönderrivna av vilda djur)

Perpetua kommer från latin och betyder ”den beständiga”. Hon var en 22-årig kristen, romersk adelsdam i Mauretanien i Afrika som led martyrdöden den 7 mars år 203 e.kr. Tillsammans med fem andra personer dödades de av vilda djur på Karthagos amfiteater på grund av deras konversion till kristendomen, vilket kejsar Septimus Severus förbjudit i lag. Detta har beskrivits utav vår kände skald Erik Johan Stagnelius i verket ”Martyrerna”. Övrigt helt onödigt att veta är att i en uppteckning från 1830-talet framgår att Perpetuadagen slutgiltigt motar bort vintern:
”Vad Bloses bråtat (Blasius broat), Perpetua förstör, i havet hon varma stenar strör.”
Blasiusdagen 3 februari ansågs innebära blåst och kyla, men detta väder bröts av Perpetua som kommer med värme. Helgonberättelsen bedöms vara autentisk och tillförlitlig. Martyerna nämns i den romerska ritens första eukaristiska bön.


Fyrtio martyrers dag (den 9 mars)

Sådan väderleken är på denna dag, sådan kommer den att vara i 40 dagar.
Fyrtio martyrer eller XL militum, var en helgdag som i äldre tiders almanackor firades den 9 mars till åminnelse av fyrtio soldater som år 320 skulle ha dött martyrdöden i Sebaste (staden Sivas i dagens Turkiet). För att förmå dem att avsvära sig sin kristna tro, skulle de ha blivit tvingade att stå nakna på isen på en frusen damm, tills de dukade under av köld. Den förste som frös och blev stel, tinades upp i varmt vatten och avsade sig då den kristna tron. Däremot blev en av fångvaktarna så imponerad av uthärdningen att han konverterade till kristendomen på plats. Så var de åter fyrtio.


Gregoriusdagen  (den 12 mars)

Runstaven berättar;
1) ett träd utan löv (Lövsprickningen börjar)
2) påvemössa eller
3) stav, (syftar på Gregorius den förste, en påve i Rom 590 – 604 e.kr.)
4) ett ris
5) en karl med ris
6) en bok
7) ett hus
8) en kringla (betyder skoltidens början)
9) ett ankare (de gamla vikingarna brukade nu lossa sina farkoster och fara i härnad)

Dåligt väder på denna dag bebådar, att ingen frost mera kommer i marken. Sådant väder som det var på Gregoriusdagen skulle det bli fyra veckor i följd. Om Gregorius var kall, kunde man fortsätta att hämta timmer i skogen ytterligare fyra veckor, eftersom timmer bäst hämtades med släde. Om det var töväder, så skulle gräset gro och växa fint:
”Gregorius tö, är bättre än femton skrindor hö.”

Speciellt i Bohuslän förlades ofta seder som barfotaspringning och olika åtgärder mot loppor och löss, som på andra håll var kopplade till vårdagjämningen, till den här dagen.


Gertruddagen (den 17 mars)

Runstaven visar;
1) en sugga,
2) ett kapell,
3) en krona

Gertrud är ett forntyskt namn som anses betyda ”mö med spjut”. Gertrud var en adlig jungfru som blev klosterföreståndarinna i Drabant i Nederländerna och dog år 664 e.kr. Några hundra år senare blev hon helgonförklarad. I Sverige ansågs hon förr, i synnerhet av de många här bosatta tyskarna, för ett av de förnämsta helgonen. Efter henne har Sankt Gertruds eller Tyska kyrkan i Stockholm fått sitt namn. Gertruds dag betecknas därför på runstaven med ett kapell eller litet kloster. Gertrud-dagen har även använts för att tyda väder, speciellt på Gotland. Denna dag kan man börja lägga sig i dagsljus, en signal om att dagarna och därmed ljuset blir längre. Med tanke på att solen går ned redan vid sjutiden på aftonen mellersta Sverige, förstår vi att människor lade sig tidigt i bondesamhället. I sin tur antyder detta att arbetsdagen blir längre. Dagen har utnyttjats till att tyda väder även på annat håll, till exempel i Västergötland, där man väntade ruskväder.


Josefdagen(den 19 mars)

Om denna dag är klar och vacker, förkunnar det ett fruktbart år.


Vårdagjämningen (den 20 mars)

Vårdagjämning innebär att dag och natt är ungefär lika långa. På Kyrkomötet i Nicæa år 325 fastställdes vårdagjämningen till den 21 mars. Men i den julianska kalendern försköts solårets vårdagjämning i förhållande till kalenderns. Detta rättades till genom införandet av den gregorianska kalendern i Sverige år 1753 – då 11 dagar togs bort under året. I Bondepraktikan inföll vårdagjämningen på Gregoriusdagen den 12 mars, ett datum som levde vidare i den folkliga traditionen även efter kalenderreformen 1753. Efter kalenderreformen har dock vårdagjämningen inte förknippats med speciella seder, annat än att tidpunkten ibland observerats.


Benediktusdagen / Bengtdagen (den 21 mars)

Runstaven berättar;
1) ett ok (Bengt med oket),
2) en plog (Bengt med plogen),
3) en trästock,
4) en orm,
5) ett  svin (det första djur som släpps i vall sedan tjälen gått ur marken),
6) en utsträckt hand,
7) en karl på ett isflak (syftar på åkerarbetets början och vårens inträde)

Om Bengtdagen har regn bådar det en mycket våt vår. Är dagen klar, lovar det gott år. Fryser det natten till denna dag, blir det frost i 40 nätter framöver. I Skåne var detta en dag som var lämplig för att släppa grisarna på bete. Det senare är ett exempel på att vissa dagar också påminde om olika skeden i bondens arbetsår.


Vårfrudagen / Maria bebådelsedag / Våffeldagen (den 25 mars)

Runstaven berättar;
1) en krona,
2) en orm,
3) en sol (betyder ankomsten av den eviga solen/Jesus),
4) en ängel (betyder ängelen Gabriel som skickades som sändebud till Maria med beskedet att hon skulle föda världens frälsare)

Vårfrudagen – Marie bebådelsedag – är en kyrklig högtid som historiskt sett också fått markera vårbrukets början. Enligt evangelierna fick jungfru Maria denna dag av ärkeängeln Gabriel veta att hon var havande. Numer förknippar vi denna dag med våfflor. Till vårfrudagen finns flera lekfulla traditioner knutna, till exempel tranafton och att lämna tranbrev.  Ibland sprang barnen barfota runt huset på denna tid för att härda fotsulorna inför sommaren.

Innan tranan kommer på natten till den 25 mars skulle barnen måla och rita tranor. Bilderna skulle ställas mot fönsterrutan i varje sovrum för att locka tranan och visa att det fanns barn i huset som väntade på henne. Det är viktigt att spjällen och kakelugnsluckorna var öppna i de rum där det fanns sådana. Inga dörrar skulle vara stängda. Det gick även bra att låta något fönster stå lite öppet så att hon kunde komma in. Tranan var lurig och det var inte alltid som hon kom på besök. Dels var hon synnerligen lättskrämd, dels var kravet för att barnen skulle få besök att de hade uppfört sig ordentligt under året som gått. Innan barnen gick och lade sig på kvällen den 24 mars var det tillrådligt att de ställde en trana, som var målad på styvt papper och som hade en bit ljus i näbben, på middagsbordet. Därefter kunde de gå till sängs och vid sänggaveln kunde de hänga upp sina strumpor. När de sedan vaknade på morgonen återstår att se om hon (tranan) kommit på besök och vad hon lagt i deras strumpor. Hade de tur var strumporna fulla med godis. Ibland syntes spår av tranan i form av fjädrar hon hade tappat på golvet, som barnen kunde följa efter och se vilken väg hon tog. Hur länge barnen än försökte hålla sig vakna den kvällen missade de i allmänhet tranans besök.

Under Trandagen ansågs dessutom allehanda lömska krafter vara i rörelse. I folkliga föreställningar skulle man under dagen inte tända något ljus. Får tranan se att det är tänt i ett hus där hon passerar, ansågs det att det skulle brinna i huset i fråga under årets lopp eller att någon skulle avlida. Trandagen kallades även ‘6räppadag, det vill säga början på vårkvartalet. Bonden höll reda på de tretton veckornas gång genom att räkna dem baklänges. I bondepraktikan sägs det att …fryser det på denna dag skall det frysa i 40 nätter och lika mycket snö som det ligger på takets skuggsida skall bli liggande på nordvettande sluttningar till midsommar.

Ett tidigare namn på trandagen var ljusdagen. Traditionen sägs även sammanhänga med Marie bebådelsedag eller vårfrudagen som inträffar vid samma tid. Paralleller har också blivit dragna till de folkseder som är knutna till S:t Nicolaus ute i Europa i december månad. Än kommer han och delar ut sina gåvor, än finner barnen dem i sina skor eller strumpor, utan att ha sett honom. Det vill säga jultomten.

 I evangelierna berättas att ärkeängeln Gabriel nedsteg till Maria och meddelade att hon skulle föda Guds son nio månader senare. Dagen kallas därför i den kyrkliga kalendern för Marie bebådelsedag. Enligt folklivsforskaren Nils-Arvid Bringéus visar vårfrudagen att jungfru Maria omhuldats i det svenska förindustriella samhället. Dagen firas också till minne av ett av kristenhetens stora mysterier, jungfrufödseln. I kristna länder har dagen firats åtminstone sedan 600-talet. Den infaller den 25 mars, nio månader före juldagen då Jesus sägs ha fötts.

I bondesamhället inledde vårfrudagen en period med intensivt vårbruk och markerade övergången mellan vinter och vår. I södra Sverige var dagen inledningen till den så kallade vårfrudagsräppen, då veckorna fram till midsommar räknades baklänges. I Västsverige sprang barn och ungdomar ibland barfota runt huset eller gödselstacken för att främja skörden och undvika sprickor i fotsulorna under sommaren. Enligt en numera övergiven tolkning skulle detta upptåg vara en rest av medeltida botvandringar som företogs barfota. I stället handlar det om en typisk vårsed med vilken man har hälsat sommarhalvåret välkommet. En annan sed som var knuten till aftonen före vårfrudagen och som främst har varit spridd i Värmland och Dalsland är att barnen gick runt och delade ut ”tranbrev”, teckningar av vårens budbärare tranan. Kvällen kallades ibland för tranafton. Vid vårfrudagen gick man också till sängs utan att dessförinnan ha tänt ljus, vilket man hade gjort under hela vinterhalvåret. Talesättet var att ”tranan bär ljus i säng”.

Fram till 1953 var Marie bebådelsedag en röd dag i den svenska almanackan. När helgdagen det året avskaffades, flyttades det kyrkliga firandet av jungfru Marie bebådelsedag till den söndag som infaller mellan den 22 och 28 mars. När påsken infaller tidigt högtidlighålls jungfru Marie bebådelsedag söndagen före palmsöndagen. Det icke kyrkliga firandet av Marie bebådelsedag/vårfrudagen ligger dock kvar den 25 mars.

Vårfrudagen användes även för vädertydor och betraktades som en vädermässig vändpunkt. Så mycket snö som det fanns på taken denna dag, skulle det också finnas på marken till Valborg.


Jordbruksarbete i mars enligt bondepraktikan
Så länge snön ligger kvar, bör man inte försumma att utföra de körslor som man ännu inte hunnit göra. Därför skall man nu köra fram det som återstår av gärdsgårdsvirke, humlestänger, ved för sommarens behov, landsvägsgrus, sten till grundmurar, källare med mera. Man skall fortsätta att ta upp is där så kan ske.

Från avlägsna lador kör man hem hö till gården, i den mån utrymmet medgiver. Det framkörda timret bör, innan det hunnit torka, bilas och flänkas, och alla övriga förberedelser vidtas till byggnadsarbete som man tänker påbörja nästa månad.

Åkerbruksredskapen genomgås och sätts i fullt brukbart skick samt kompletteras efter behov. Båtar diktas och tjäras. Spannmålen omskolas och skötes omsorgsfullt vilket blir mer och mer angeläget, ju mer vårens värme börjar infinna sig.

Spannmål till utsäde samt klöver och gräsfrö harpas där det behövs, samt provas beträffande grobarheten. Ärtor och bönor till utsäde handrensas. Avloppskanaler och diken hålls öppna, särskilt då snösmältningen börjar, och vattnet avleds från åkrar som skall sås på våren.

Mot vinterns slut bör man bryta upp snödrivor som lagt sig på åkrarna, och därefter beströ dem med aska, kolstybb eller sand. Likadant gör man med frusna vattensamlingar på åkrar och ängar, efter att isen först bräckts sönder. Så fort fälten blivit fria från snö, skall åkrarna räfsas eller harvas för att avlägsna den snarp som bildas om råghalm ruttnar.


Ladugården och Stallet

Se januari och Oktober.


Fjäderfäskötsel

Hönsens ruvningstid räknas från den förste mars till förste juli. Dock infaller den i mellersta och norra Sverige ofta först i april eller maj, såvida man inte för ruvningen har speciellt varma rum. Att märka är emellertid, att ju tidigare kycklingarna kläcks, mer kraftiga blir de och börjar värpa vid tidigare ålder. Kycklingar kläckta före midsommar kan börja värpa redan före jul följande år. 

Ankornas ruvningstid inträffar senare. Vanligtvis använder man dock höns eller kalkoner till att kläcka ankäggen, eftersom ankan själv är osäker då det gäller att ruva. Och dessutom lockar ankan direkt efter kläckningen ungarna med sig ut i det kalla vattnet i vilket de lätt får kramp och dör inom några minuter eller så får de förkylning eller lungsot. En höna kan kläcka sju till nio ankägg, och en kalkon elva till sjutton. Då ägg ruvas av främmande djur bör äggen vändas flera gånger under ruvningen.

Gässen börjar ruva i denna eller i början av nästa månad. Det är fördelaktigt att använda höns eller kalkoner, och då kan hönan ruva tre till fem ägg, och kalkonen sju till nio ägg. Om gässen själv skall ruva, iordningställer man halvmörka reden på golvet, så att hon lätt kan komma i och ur redet. Foder och vatten skall stå på så långt avstånd från redet att gässen måste stiga upp för att nå det. Dessutom måste man tillse att gässen inte störs av andra djur under ruvningen, dock kan gåskarlen utan problem få vara i närheten.


Biskötsel

Efter biens första utflykt på våren, den så kallade rensningsutflykten, då de renar sina magar från de under vintern samlade exkrementerna, bör man rengöra bottenbrädorna i halmkupor från döda djur och avfall.

Kuporna ombonas därefter om möjligt ännu bättre än tidigare och samtidigt övertygar man sig om att bina har tillräckligt med förråd. Detta sker genom att man väger kupan. En halmkupa väger tre till sex kilo, och kakbygget och bina vardera cirka ett kilo om kupan är stark.

Är förrådet otillräckligt skall bina matas, vilket i mars och april bäst sker med fast foder, kandikaka eller deg av honung och socker. I väl konstruerade ramkupor är det onödigt att i förtid störa bina genom att undersöka förrådet, man kan ge dem lite kandikaka genom hålet i toppen på kupan.

Endast om man märker att någon kupa förlorat sin drottning, är det skäl att tidigt på våren förena bisamhällen. Om bina är lata och uppehåller sig mycket på flustret, tar hem lite frömjöl och då man knackar på kupan ger ifrån sig ett jämrande läte, är detta ett tecken på att de saknar drottning. Dör drottningen, sedan bina börjat flyga uppstår under flera timmar oro. Och bina flyger sökande ut och in.

Två samhällen som har drottning bör inte förenas på våren, utan då driver man först ut bina ur den kupa som har den sämsta drottningen, och tar bort den drottningen.

Föreningen tillgår därefter på följande vis. Den drottningslösa kupan sätts under den som har drottning på den senares plats. Efter några dagar kan den undre kupan tas bort eftersom den är tömd. För att förebygga strid mellan samhällena bör man i vardera kupan lägga en kamferbit som ger bina samma lukt.

I ramkupor kan man istället skilja på de båda samhällenas kakor genom ett bitätt galler, som tas bort efter ett par dagar, eller också hänga kakor med påsittande bin skiftesvis. Ett annat sätt är att inpudra bina med vetemjöl.

Så kallade hungersvärmar förekommer på våren, om bina tycker att kupan är våt och kall, eller under vintern oroats av möss, eller om de är för få och saknar förråd. På våren bör de då tas in i en torr, ren kupa och fodras, för att till hösten förenas de med ett annat samhälle.


Trädgårdsskötsel

Köksträdgården och drivbänkar
Anläggning av drivbänkar fortsätter, har man inte redan i februari börjat lägga bänkar, så bör det inte uppskjutas längre. I bänkarna sätts nu, potatis, intagen i januari för att gro, lämpligt antal i varje bänk är femton stycken potatisar, om bänkens storlek är en och en halv meter långt och en meter brett.

Gurkplantor och melonplantor som är sådda på kur i slutet av januari eller i början av februari är nu färdiga för utplantering. Gurkplantor är vanligtvis färdiga att plantera i början av månaden och melonplantorna i mitten av månaden. Plantor av bönor kan sättas i krukor eller lådor i fönstret i ett varmt boningsrum, och är färdiga att planteras redan nio till tio dagar efter sådden.

Blomkål kan utplanteras på en nyanlagd bänk, kronärtskockor kan sättas i krukor. Gurka, melon och bönplantorna fordrar en varm och stadig ströbädd, gurka och melon trivs bäst i lerhaltig jord. Till blomkålen läggs en låg ströbädd och plantorna bör stå på ett avstånd av fyrtio centimeter.

I denna månad bör man också så frön från blomkål för att få plantor till utplantering på kalljord. Dessa plantor bör helst omskolas en eller två gånger. I denna månad skall man också så mejram, timjan och rödlök. Nysådd av rädisor, sallad, krasse, dill och spenat, så att man fortfarande har tillgång till dessa grönsaker.

I slutet av månaden lägger man in rosenpotatis för att gro i ett ljust rum för att senare sättas ut på kalljord för tidig skörd. Fröstockar av kålrötter och vitkål är fördelaktigast att tidigt sätta i kallbänk. När den värsta nattfrosten är över, vanligen i April sätts de ut på kalljord.


Fruktträdgården
I denna och följande månad skall fruktträden beskäras, vilket bör vara avslutat innan knopparna börjar svälla.

På äldre träd gallras täta och risiga kronor, endast på yngre träd beskär man årsskotten för att åstadkomma förgreningar och en symmetrisk form hos kronan. Spaljéträd skall bindas strax efter beskärningen. På äldre fruktträd som skall ympas i kronan på våren skär man av alla grenarna i spetsen där de är tre till sex centimeter i genomskärning. Har man inte redan beskurit och gallrat bärbuskarna skall detta ske nu.

Så snart snön smält, skyddas smultronsängar med gran eller tallris mot frost och sol. De unga fruktträden befrias från ohyra genom tvättning med borste, doppad i såpvatten. Skott som fått ohyra har ett sotigt utseende av de små svarta äggen, som sitter utefter skotten.

Torra blad som sitter kvar bör plockas bort och brännas, eftersom det ofta finns ägg från insekter på dessa. Träden skall också skyddas mot gråsparvar, domherrar och andra liknande skadedjur som vid denna till uppträder i talrika flockar och äter upp knopparna.

 

Blomsterträdgården och parken
De under föregående månad påbörjade arbetena fortsätter. I början eller mitten på månaden sår man i bänk sådana växter som växer långsamt eller som man vill driva till att blomma tidigt, som akacia, lupiner, solrosor, lövkojor med flera. Vid samma tid sätter man i bänk sticklingar av sorter som övervintrat i växthus, exempelvis fuxia, verbenor, coleus med flera, samt rötter av dahlia av vilka man vill ha sticklingar. Skall man däremot bara dela rötterna för att få tillräckligt antal sätts dessa in i värme först nästa månad

Krukväxter i rum och växthus
Fönsterträdgården och växthuset börjar nu kräva allt större uppmärksamhet och omvårdnad. Vattningen ökas efter hand, och även temperaturen, som för kallhusväxter bör vara tio till femton grader och för varmhusväxterna femton till tjugo grader, lägst under natten.

Växterna bör ständigt ha en omgivning av fuktig luft som man åstadkommer genom duschning med vatten en till två gånger om dagen, samt i växthus genom att alltid hålla golvet fuktigt. De bör även skuggas mot allt för starkt solsken. Vid mild väderlek släpper man in frisk luft med försiktighet så att växterna inte direkt utsätts för kall luft.

Mot ohyra får man föra ett oavbrutet krig. Mot bladlös använder man rökning med tobak eller spritning med såpvatten. Mot spinn spritning med rent vatten, mot blåsfötter spritning med tobaks eller såpvatten, kaffelusen måste tvättas bort för hand.

Varmhusväxternas omplantering fortsätter, och omplantering av kallhusväxterna slutförs under denna och nästa månad. Man bör inte plantera om blommande exemplar innan de blommat färdigt. Växter som inte fordra rymligare kruka behöver endast omplanteras vart annat eller vart tredje år, men det översta jordlagret bör bytas varje år.

Efter omplantering skall växterna hållas i skugga några veckor. Man skall beskära växterna i samband med omplanteringen då sjuka exemplar beskärs mest. På övriga tar man endast bort en och annan av de nedersta kvistarna, för att befrämja stambildningen, eller toppar alla skott för att få en tätare krona, eller slutligen gallrar en för tät krona för att bereda luften fritt tillträde. Vid beskärningen bör man alltid ha som mål att ge växten en vacker och ändamålsenlig form.

Drivning av lök och andra växter fortsätter som under föregående månad. De som är speciellt lämpliga för drivning denna månad är rosor, azalea och rhododendron. Knölväxter som under vintern förvarats torrt, begonior med flera omplanteras och flyttas in i ett varmt rum och vattnas sparsamt.

Sticklingar av träd och örtartade växter sätts som törnrosor, acasier, pelargonior, fuxia, hortensia, fikus, dracena, colos med flera, och frön sås av sådana växter som lämpligast fortplantas på detta sätt. I slutet av månaden bör de flesta av sticklingarna och krukväxtplantorna, även krukor eller fat med frön från sådana växter sättas ut på varmbänk.

Mars och april är också rätta månaden att ympa törnrosor, kamelior och liknande växter, detta bör ske medan ympkvistarna fortfarande befinner sig i vila, däremot skadar det inte att grundstammen börjat växa. Krukan med den ympade stammen ställs därefter i bänk och täcks med en glaskupa, som skall avtorkas dagligen. Är stammen lång sätter man ned den i sågspån så att spånet innesluter ympkvisten. Man behöver sällan vattna innan kvisten börjar växa. Under denna tid vänjer sig växten vid sol och luft, genom att man under dagen lägger en sten under glaskupans ena kant.


Fisket

Under denna månad är det ingen fisk som leker, det skulle i så fall vara i slutet av månaden med mycket tidig vår, då gäddan kan leka under isen, norsen leker något senare. De bästa fisksorterna just nu är abborre, gädda, gös, vitling, kolja, laxöring, långa, piggvar, rödspotta, sik, slätvar, torsk och tunga.


Jakten

Den förste till femtonde är jakt tillåten på hare, tjäder, orre, järpe, dal och fjällripa i norr och västerbottens län. Under samma tid är även jakt tillåten på knipa, svärta, alfågel samt andra dykänder dock ej ejder.

Tänk dock på att titta i allra senaste utgåvan av jaktkalendern. Det går inte att skylla på att man använde bondpraktikan om länsman och landsfiskalen anländer till platsen.


Givetvis är det inte slut än, man måste ha fler ingredienser för att kunna förutsäga vädret på ett korrekt sätt enligt bondepraktikan. Man måste veta vad det var för väder på juldagen. Läs mer om denna fantastiska historia här.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s