Röja Smens Plats, del tre

Flera dagar har ägnats åt att fortsätta med att skapa ordning och reda i Smens plats. Efter att ha ägnat 14 stycken dagar med start den 26 december 2016 och (troligen) avslut den 11 februari 2017 beräknade jag att det gått åt mellan 100 – 120 mantimmar. Vi har varit mellan en till fyra personer som hjälpts åt.

Läs om röja Smens plats del ett och del två.


21 januari 2017
Det var en trolsk och disig morgon med lätt sjörök insvepande från havet, och motorsågarna väcktes i dagbräckningen i det första gryningsljuset. Den sammanväxta klungan med al fälldes och apterades till 3-meters längder. Jag lade två stycken ekbjälkar i botten som luftspalt och sedan började jag att stapla träd.

Läs mer

Det gamla gårdsapoteket

20170219-onanist6772. Signatur H. A. S.
– Ni lider af sexuell impotens förorsakad af ungdomssynd. Ni torde ha nytta af att läsa boken ”Sexuell impotens”, utkommen å Minervas förlag, Stockholm. Naturligtvis härleder sig Ert tillstånd ej af ”afhållsamhet vid 18 års ålder” utan af att Ni vid den åldern blef onanist. – Besök hos den i brefvet omnämnde läkaren tillrådes.

-Ur Helsovännen, 1917


Hälsovännen är en fantastiskt upplysande och underhållande tidskrift som jag kan kika ibland i för att skratta högt. Det var annan klass på frågespalterna förr. Annat än magasin för begåvningsbegränsade som tycker att den kommunistiska pamfletten Aftonbladets söndagsbilaga är den bästa läsningen på hela veckan.

Vad sägs om dessa frågor till Breflådan?
20170219-helso001

Fråga 6835. O. M., 20 år.
– Vore tacksam om Hälsovännen skulle kunna uppgifva någon absolut för huden oskadlig salva som skulle kunna taga bort onödigt fett i ansiktet. Är 20 år gammal och icke ovanligt tjock i ansiktet;
1) men skulle önska hafva ett magert ansikte.
2) Kan Hälsovännen därför gifva ett godt råd?
3) Finnes någon fullt effektiv salva häremot och oskadlig för huden?
4) Skulle Hälsovännen på samma gång kunna meddela hur man skall kunna få en hvit hy? Har ganska så att säga blomstrande hy, men finnes någon salva att erhålla en klar och hvit hy?

Läs mer

Februari enligt bondepraktikan

»Februarius – Göyemånat»

»Then Tijſzdagh som i Fastlags Wekan mon falla
Skal man betrachta alla Englars dagr froma/
Så säya the Gamble effter theras Sinn/
Then samma morgon skal man planta in/
Och såå fröö i alla Englars Nampn/
Så blyr then alltijdh grönt/ och kommer til gagn.
Men migh tyckes thet allbäst wara/
Effter thet Gudh är öfwer allting en Herra
Och låter daghligh allting grönskas och wäxa/
At wij låte honom ock allena rådha.
Och at thet i hans Nampn må skee/
Tå wore wij på then rätta Wägh.
Han kan alltingh låta grönskas och torkas/
Intet Creatur kan moot hans wilia göra.
Så monga Tijmar som Solen skijner på
Then finner hon all fastan igenom lijka ſå.
Om Solen i Fastlaghen tijdeligen vpgår/
Tå wåxer thet wäl som först såås thet Åhr.
Beda monde ſå i sitt Språk säya/
At the äre tree Nätter och Dagar tillijka/
Om sitt Barn på een aff them blifwer födt/
Tå skal thet icke för Werldzens Enda döö.
Och thet blifwer Blijdemånadt Affton achtat
Doch liuger thet myckit lögnachtigt.
Men är thet sant/ tå låt thet skee/
Doch hwem hafwer thet anten hördt eller seedt.
Och om man i thenna Måna mon Trää affhugga/
Tå kan man wäl ther medh byggia.
Förty the Gambla hafwa sagdt för migh/
Thet Timber rotnar alldrigh sägr iagh tigh.
Om thet frysz St. Päders Natt/
Tå må tu wänta ther effter brått
At thet skal frysa wäl hårdeligh/
I Trettyio Nätter/ säger Bonden tigh»


I den gamla romerska kalenderna var Februarius, den tolfte månaden, men den julianska kalendern, den andra månaden i året. Månaden tros ha sitt namn  namn efter Februa eller Februalia, som var en romersk fest då folket skulle offra till gudarna för att rena och försona sig för hela årets synder, en nödvändighet på denna tid under årets sista månad. Man firade också med denna fest för att de avlidnas själar skulle få ro, och man gick högtidligen omkring gravarna med brinnande facklor. Även den gamla etruskiska guden Februus har ett finger med i namnet. Hos oss har februari ålderdomligt benämnts Göjemånad.  Detta namn tros härledas från gudinnan Goa eller Göja, som även benämndes Disa och ansågs vara dotter till asaguden Thor. Denna gudinna dyrkades som Jordens beskyddarinna. Göjas dyrkan i norden hänger samman med den forngrekiska sagan ”Gåa” (jorden) och med det indiska Go som är ett namn på både jorden och kon, under vars bild hinduerna än dyrkar jorden. Under den hedniska tiden höll man i Uppsala på denna tid en riksdagsliknande tillställning som kallades för Allhärjarting.  Tinget

Läs mer

Mjölner och filosofering

Du ser ledsen ut i ögonen…jag tycker bättre om när du ser glad ut.

Orden kom från Wiggo, som med en sexårings självklarhet tyckte att det bara är att ”bli glad om man är ledsen”. Vi hade tillbringat dagen med att hälsa på Wiggo och Elins morfar vid Svartedalens rand. Barnen hade fått köra traktor, fika och äta middag innan det var dags att bege sig hem igen.

 


Särla söndag kväll
kände Wiggo helt sonika ett uns av ansvarstagande, ville åka till går’n och göra rent i kaninburen. Sådana exter bör ju uppmuntras, och trots att jag precis parkerat mig bekvämt i soffan var det bara att dra på sig blåbyxorna och åka. Jag och Wiggo satte oss i bilen och började köra i den mörka, kalla och stjärnklara natten, när Wiggo fick syn på Nordstjärnan (Polstjärnan) och undrade varför den stjärnan lyser starkare än de andra. Jag försökte lägga nivån att förklara att Nordstiernan är en fixstjärna som står i zenit ovanför nordpolen – där tomten bor – och som på norra halvklotet alltid står stadig och aldrig vandrar under horisonten, och därför är en stadig vägvisare. Därpå följde flera vetgiriga förklaringar och svar om väderstrecken, norr, syd, ost och väst och hur man alltid vet åt vilket håll norr är om man är ute i naturen. Lite hade han lärt sig i skolan och Wiggo tyckte det var roligt att prata om hur man (på dagen) kan använda en analog klocka som kompass genom att hålla klockan i handen, sedan vrida sig så att timvisaren pekar mot solen. Söder finns nu mitt emellan timvisaren och klockslaget tolv (tretton om det är sommartid).

Läs mer

Renovera spannmålsharpan

Den gamla spannmålsharpan stod länge mer eller mindre bortglömd i ett hörn av ladan, dold bakom ett brädlager. Morfars far köpte spannmålsharpan runt år 1910-1920, och blev denna blev flitigt använd under de återkommande spannmålsrensningarna efter tröskningen i många år tills dess att skördetröskan och de större stationära tröskverken gjorde sitt intåg i den svenska bondekulturen. När vi började städa ladan för ett par år sedan – runt 2014 – släpade jag fram harpan och undersökte den närmare. Jag har aldrig varit speciellt intresserad utav de gamla maskinerna och verktygen som är kvar på gården, men sakta har det vaknat ett intresse för detta. Harpan bars fram, och bars sedan tillbaka. Under 2015 använde vi den på skoj när vi gjorde gammaldags tröskning.  Under 2016 renoverades ladan och både det gamla stifttröskverket och spannmålsharpan fick sig en lätt översyn. Under 2016 fick jag även tag i en äkta Valla-harpa som var i så bra skick att jag inte gjort så mycket med den.

Under sommaren 2016 åkte jag, igen, till färgaffär’n och blandade till någon slags kornblå som skulle likna originalfärgen på gårdens gamla harpa/rensverk. Visserligen ansåg jag, med flera, att den nymålade harpan vid första anblick lyste alldeles för mycket. Den såg för ny ut. Borta var märken, blessyrer och skavanker efter otaliga drängslagsmål, sparkar från livdjur, omkullvältningar, och kraftuppvisningar, samt att den en gång blev tappad från en traktor ner i ett dike och rullade femton meter nerför en slänt innan det tog stopp mot en sten.

 


Efter en grundlig rengöring med tryckluft och lätt fuktad trasa påbörjades ommålning.

Läs mer